Jag orkaaaar inteeee. Igår var jag på jättebra humör hela dagen, men idag har varit tvärtom. Jag har varit surare än Ahlgrens Bilars sötsura variant. Men jag har fortsatt städa i alla fall. Min strategi är att börja vid dörren och sedan arbeta mig inåt, så nu har jag kommit igenom ungefär halva rummet. Jag har fortfarande dammråttskolonin vid fönstret kvar. De kanske anfaller mig. Men det är skönt att kunna sitta vid skrivbordet igen.

 

Trots mitt ovanligt segsura och sursega tillstånd tog jag bussen till träningen vid halv fyra. Jag kände mig fortfarande inte duktig. Träningen gick sådär på grund av nämnda tillstånd. Men jag tangerade i alla fall mitt bänkpressrekord: 42.5 kg. Bäst att dokumentera det, så jag inte glömmer bort det som förut.

 

Nu ska jag börja gå igenom högen på pianot, sen ska jag väl dammsuga där. Måste hitta ett ställe för stick-och-virk-korgen också. Ja, obefintliga läsare, du läste rätt. Jag kan både sticka och virka. Det är ganska lugnande faktiskt. Ska nog ta med mig en virkning till Paris. Fast symaskiner och jag har aldrig kommit överrens. Jag fick idén att sy ett lapptäcke i syslöjden i nian (antagligen min mest korkade idé i mitt snart sjuttonåriga liv). Under den termin arbetet tog lyckades jag bryta av tre symaskinsnålar, klippa sneda rutor och sy kanten bubblig. Det gör jag aldrig om. Syr ett lapptäcke alltså. Jag kommer inte bli en sån där mamma som syr kläder till sina barn. Nej, mina barn kommer springa omkring i illasittande stickade och virkade kläder, om de ens får något hemgjort.