Jag har sagt det förut och jag säger det igen: no blog material here. Men jag har ju redan satt reglerna, så det spelar ingen roll.

 

Skolan dödar mig. Och alla andra. Om några veckor kommer det vara en stor grupp lik som går ut ur skolan. Tänk The Walking Dead liksom. Har för mycket prov och uppsatser för att tänka på det. Men nu börjar jag se ljuset i tunneln i alla fall. Har räknat ner och prickat av dagar och uppgifter i fem veckor redan. Och nu börjar det tunnas ut.

 

Annars är det som det brukar. Maj när allting händer. Igår var det invigning av Framtidsland, konfirmation av mina småfjösar och dansföreställningar. På samma dag. Och idag var det dags för nästa konfirmation. Kul har det varit, men minst sagt stressigt. Kändes som att befinna sig i tre olika världar på en och samma dag.

 

Jag och Viktor är still going strong. "Firar" sex månader på torsdag, i bästa fall med ett skypesamtal. Men det får vara så. Jag var uppe i Hudik förra helgen, och nästa gång vi ses blir nationaldagshelgen. Det finns stunder när distansen är skitjobbig, men jag blir bättre och bättre på att hantera det. Så något positivt i alla fall. Längtar till sommaren, när vi ska fira midsommar, gå på Bråvalla och bara spendera tid tillsammans.

 

Nej, jag är inget bra bloggmaterial. Får mina inspo-ryck, när jag bloggar ett tag, sen tröttnar jag och slutar. Men nu fick jag ett ryck igen. So I figured: why not?

 

Ska väl dra en snabb update på vad som hänt de senaste nio månaderna:

• Jag har gjort slut med min första pojkvän, vilket var jobbigt just då, men nu är jag bara glad att jag gjorde det.
• Jag har haft vääärldens roligaste sommarjobb, på Löfstad slott utanför stan.
• Jag har gjort en rundresa i Danmark med min familj. Kul att äntligen få se Danmark!
• Min familj har tagit emot Ricardo, en utbytesstudent från Brasilien. Det är jättekul att ha fått en bror!
• Jag har börjat tvåan på gymnasiet.
• Jag har genomgått lite personliga trauman, som jag har klarat mig igenom. Jag lärde mig mycket, men jag hoppas att jag slipper något liknande väääldigt länge.
• Jag har gjort en resa till Taizé, ett kloster i Frankrike. Det var underbaraste veckan på länge, precis vad jag behövde.
• Jag har träffat min nuvarande pojkvän, Viktor. Vi träffades faktiskt i Taizé, rolig historia, ska dra den någon gång (dokumentera för framtida generationer menar jag). Dessvärre bor han i Hudiksvall, vilket är 46 mil norr om Norrköping.

Just det, jag hade en blogg ja... Well well, jag tror vi alla kan komma överens om att blogguppdatering inte är min starka sida. Jag skriver när jag har lust, jag vill inte tvinga mig själv att göra något frivilligt som jag inte tycker är kul. Funderar på att starta en bokblogg istället/också. Jag har nästan lättare att prata och skriva om böcker än "my everyday life". Dessutom är det nog enklare att skriva om man har ett tema på bloggen. Men jag får väl se, jag kanske behåller båda och skriver här lite då och då, om sånt som inte platsar i en bokblogg. Det är just det jag gillar med själva bloggformatet, det ger en möjlighet att enkelt föreviga ögonblick i livet som man annars lätt glömmer, samtidigt som man delar med sig av händelser i sin vardag.

 

På tal om ingenting: igår såg jag världens underbaraste film. The perks of being a wallflower har förevigt etsat sig fast i mitt hjärta. Jag älskar den, så sjukt underbar och fantastisk! Jag har suttit och letat idag för att hitta boken på biblioteket, i bokhandlar eller på nätet. Hittade billiga pocketexemplar på Adlibris och Bokia, så ska försöka beställa hem den så snart som möjligt.

 

Nu har jag äntligen fått över bilderna från mobilen utan krångel. Skönt, jag var "lite" rädd där ett tag. Men sen pluggade jag i mobilen i datorn utan att tänka efter (eftersom den behövde ladda och jag inte orkade kräla på golvet vid ett uttag för att vänta på att Casper ska ringa), så då fick jag över bilderna. Så nu tänkte jag börja skriva om Paris. Jag tar en dag i taget, det blir för mycket att skriva om alla dagar samtidigt.

 

Eftersom det var min födelsedag väckte min familj (och Frall, som hade sovit över) mig med sång och firande på sängen. När det är ens födelsedag brukar man ju alltid vakna tidigare av ren spänning, men jag fick min mens kvällen innan så jag hade legat vaken en och en halv timme på natten för att magen krampade, så jag SOV faktiskt när de kom och sjöng. Måste nog vara första gången någonsin det händer mig. Det var ett väldigt fint firande i alla fall, om än lite tidigt. Men jag, mamma och Frall hade ju ett tåg att passa. Ett tåg som blev en dryg halvtimme försenat (mrhmrmhrmh SJ...). Sen satt vi på det där tåget tillsammans med ett tjejfotbollslag från Nacka i ungefär fyra timmar ner till Kastrup. Där hann vi precis kasta i oss lite soppa, sedan var det raka vägen på planet till Paris. Måste säga att Air France hade väldigt sur personal på den flighten. Den enda som gjorde det bättre var en väldigt trevlig man som såg precis ut som Nigel i Djävulen bär Prada (ni vet, han som är Miranda Priestleys assistent).

 

Efter en timme och femtio minuter kom vi fram till Charles de Gaulle, och då var det ytterligare trekvart med RER (typ snabbtåg/pendel) in till Paris. Vi checkade in på hotellet (väldigt smalt och vääääldigt lång trappa) och gick direkt ut för att strosa omkring lite och äta middag. Vi bodde i ett väldigt mysigt område som heter Beaubourg/Les Halles. Vi gick omkring, kollade lite i en ganska så underbar vintagebutik och letade sedan upp en vegetarisk restaurang som mamma hade varit på tidigare. Väldigt god mat, och deras mangopudding smakade precis som den filippinska mangon. Gissa vem som var glad. Efter middagen var vi så trötta så vi däckade på hotellet vid elva, till ljudet av fotbollsfans som tittade på matchen PSG-Barca. Det var extremt lyhört, så det kändes nästan som att de var inne i rummet, trots att vi bodde på sjätte våningen. Det gick att sova i alla fall.

 

Okej jag erkänner, jag gillar faktiskt de här små frågegrejerna. Som en mall för ett blogginlägg, vem vill inte ha det liksom? Jag vill i alla fall. Så här kommer en till.

5 saker jag inte vill vara utan: (Casper gills inte här, han är ju ingen sak. Men honom vill jag inte heller vara utan)

• Iphone
• Piano, klarinett, musik överhuvudtaget
• Böcker
• Lingonsylt
• Kaviar

5 filmer jag tycker är bra:

• Pride and prejudice
• Miss Marple (ingen direkt film, men serien är fortfarande bra)
• Star wars-filmerna
• Lord of the Rings – triologin
• Apollo 13

5 maträtter jag älskar:

• Sushi
• Moules frites (musslor med pommes frites)
• Mozzarella- och tomatsallad (om det nu gills som en maträtt)
• Tapas
• All kinamat

5 städer som jag besökt och vill besöka igen:

• Paris
• Washington D C
• Berlin
• Valletta
• Monaco

5 saker jag vill göra:

• Bo i Paris och lära mig franska ordentligt
• Lära mig kinesiska
• Bo i en riktigt stor stad, t ex Hong Kong eller New York
• Utbilda mig till flygledare (just nu i alla fall, haha)
• Dyka mer. Dykcertet från Filippinerna ligger i plånboken och samlar damm tyvärr.

5 saker jag ogillar:

• Dåliga betyg (vem gör inte det?)
• Oärliga människor
• Att cykla när det ligger en massa grus kvar från vintern. Det är så lätt att sladda då, och det tycker jag inte alls om.
• Mardrömmar
• Att försova mig

Ååh, vad skönt! Mobilen är helt återställd till normalt läge, skön träning gjord och lunch äten. Den här dagen har bara blivit bättre. Nu ska jag och duschen ha ett litet rendez-vous, sen ska jag nog dra med mig ner på stan och köpa lite nyttigheter för själen. Tycker jag är värd lite godis nu när jag har genomlevt detta känslomässiga trauma och dessutom tränat. Och Märtsoni är skyldig mig pengar också. Som sagt, det blir bara bättre och bättre.

 

Bara därför ska jag bjuda på lite mer låtar. Jag var ovanligt sen med att skaffa spotify (laddade ner det för några veckor sedan), men det tar jag igen nu. På spotify kan man nämligen hitta alla Nirvanas inspelningar, så jag har mycket att lyssna igenom. Tyvärr har jag fastnat på MTV Unplugged just nu, den är så jäkla underbar! Funderar också på att beställa hem några av deras liveinspelningar från cdon, det är lite närmare än bara albumet i alla fall. Men bara därför kommer två andra låtar här. En från Courtney Love (Kurt Cobains fru) som jag har fastnat för och en av Maria Mena, som var på Skavlan igår (och som jag också fastnade för). Ja, jag vet att jag har blandad musiksmak. Och då har vi inte ens kommit till den andra extremsidan. Ska ta fram lite andra låtar ur en helt annan genre som jag gillar någon gång.

 

 

 

 

Godmorgon, godmoooorgooon! Allt väl? Jag hade jättekonstiga drömmar, men humöret blev bättre när jag hade vaknat. Jag ska ner och lämna in mobilen på reparation, förhoppningsvis kan de fixa så att det jag har på mobilen sparas, annars vet jag inte vad jag ska göra. Gråta, skrika och förbanna den teknologiska utvecklingen kanske. Efter det ska jag, pappa och Märtsoni iväg till den kära arenan och köra ett gympass. Och i eftermiddag ska jag öva klarinett, pluggeliplugga och slappelislappa. Om någon undrar.

 

Nej, nu ska jag gå och spela piano och må lite bättre. Jag gjorde ett litet Nirvana-medley på piano igår, så jag tänkte jobba lite på övergångarna idag. Åh vad jag älskar Nirvana! Bara för det (och för att det är väldigt lätt att ta upp bloggen och lyssna på dem när jag inte hittar klippen på youtube senare) visar jag två av mina favoriter från MTV Unplugged-albumet (som de inte har skrivit själva, det är covers på låtar av andra band). Underbara är vad de är!

 

 

 

 

Det blev bättre när jag kom till lektionen. Det var kul att spela igen och jag hittade ett bra rör. Så skönt att känna den där glädjen igen. Musik. När jag kom hem satt det där kvar, så kvällen blev faktiskt ganska skön, trots den kassa eftermiddagen. Jag började skriva i eftermiddags, och sen har jag fortsatt skriva nu under kvällen. Bara skriva. Det bara kom, utan att jag behövde tänka så mycket på det. Också väldigt skönt. Rubriken på inlägget är en rad från det jag har skrivit. Det var skönt att få ur sig allt. Sen fick jag tag på Casper nu på kvällen, så då blev jag på lite bättre humör också. Fast nu verkar han ha somnat, så jag ska väl också gå och lägga mig och lägga den här dåliga dagen bakom mig. Jag känner mig fortfarande lite känslomässigt skadad, om man kan säga så. Det låter dramatiskt, men alltid efter att jag har varit ledsen känner jag mig så ömtålig på något sätt, som om jag har en sjukdom som andra måste ta hänsyn till. Ha, patetiskt.

 

Jag orkar inte skriva på det ironiska och humoristiska sätt jag vanligtvis försöker skriva på, det går inte ihop att skriva så om man är ledsen. Jag har suttit och lyssnat på Nirvanas MTV Unplugged och skrivit nu på kvällen (väldigt mysigt), så det här inlägget får avslutas med en liten del ur det jag har skrivit.

 

"Det mulnade på

Sur över sociala förmågor

Tar upp gamla historier

Samma gamla hjulspår

Det är för djupt"

 

Just som det gick så bra så gick allt åt skogen. Fånen har fastnat i återställningsläge, så nu verkar det som att jag kommer behöva återställa den, vilket innebär att alla appar, all musik och allt annat kommer försvinna. Och nu insåg jag precis att då kommer alla sms från Casper också försvinna. Faan, kan det gå sämre? I och för sig har det redan gjort det, men det är inget jag vill skriva här där vem som helst kan se det, även om ingen ändå hittar hit. Jag kan nog komma ihåg vad som har lätt för att göra mig ledsen nu.

 

Jag höll på att ladda över Paris-bilder från mobilen till datorn, och då hakade mobilen upp sig. Så det blir inga bilder. Hade de ändå på något sätt lyckats fly över till datorn hade jag varit på för dåligt humör för att kunna skriva om något så underbart som Paris. Nej, nu ska jag gå och skrika i en kudde eller nåt, eller gå ut i regnet och gråta lite. Jag har klarinett sen, så jag får väl försöka bli på lite bättre humör så det inte går helt åt helvete.

 

Jag ber inte så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har bloggat. Jag har haft viktigare saker för mig. Typ sett Paris. Men eftersom jag började blogga igen för att jag ville dokumentera mitt liv "för framtida generationer" så borde jag ju faktiskt dokumentera lite i nämnda blogg. Men jag tänker inte tvinga mig själv till det, så jag bloggar när jag har lust.

 

Det här blir bara ett kort inlägg, jag måste sova. Vi har språksociologiprov imorgon, så jag måste läsa sidorna inför det. Och sova. Och läsa. Och sova. Det är bäst att jag tar itu med det nu. Dessutom sitter jag och pratar med Casper samtidigt som jag skriver det här, och det är lite svårt att koncentrera sig på båda samtidigt. Jag, en bra flickvän? Skulle inte tro det. Eller jo, för jag är awesome.

 

Här kommer en bild från Paris och ett av alla Nirvana- och Kurt Cobain-klipp som jag har nördat de senaste dagarna. En av mitt livs största sorger och besvikelser i mitt liv just nu är att jag inte levde under Nirvanas karriär, så jag kunde gå på en av deras konserter. Livet är hårt och orättvist. Life's a bitch, then you die. Jag började faktiskt på en ny Nirvana-cover ikväll, av Love Buzz. Jag fick idén på träningen, så jag var tvungen att prova när jag kom hem. Och eftersom jag är awesome (tål att upprepas) så blev den ganska bra.

 

 

 

Eller inte. April april! Jag passar inte som modebloggare, har aldrig haft något större intresse för kläder, så jag skulle bli en usel modebloggare. Jag har inte gjort något aprilskämt idag, så jag måste ju ta chansen. Märtsoni och jag gjorde ett legendariskt för några år sedan. Vi gömde pappas rakhyvel och lade en lapp där den brukar ligga. På lappen stod det t ex "kolla på soffbordet", där det såklart låg en ny lapp som sade att han skulle leta någon annanstans. Så fortsatte det med cirka tretton lappar till, så pappa rusade igenom hela huset med raklödder i halva ansiktet. Haha, det tyckte vi var jättekul.

 

Idag har jag gjort en massa saker. Lärt mig rensa avloppet, faktiskt rensat avloppet (som jag är väldigt stolt över), städat badrummet tillsammans med Märtsoni, haft födelsedagslunch här hemma, köpt strumpbyxor och så kommer Frall och Gustav hit om en kvart ungefär. Och så ska jag packa ikväll också. Det blir en hel del. Men det är bara kul, för imorgon fyller jag år och åker till Paris! Åh vad det ska bli kul!

 

Nej, nu ska jag gå och plocka undan lite i ungdomsrummet så man kommer in där. Frall kommer väl få ta bäddsoffan därinne i natt, så då är det ju bra om det finns lite utrymme där. Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med en bild, men det verkar krångla, så jag orkar inte bråka med det. Det får bli ett tråkigt inlägg utan bild.

 

Just det, jag har en blogg. Den hade jag glömt bort... Nej, sanningen att säga så hade jag ingen blogglust, så jag sket i att blogga. Jag tänker inte tvinga mig till att blogga när jag inte vill, min inkomst beror ju trots allt inte på bloggen.

 

I alla fall. Igår hoppade jag och Märtsoni på expressbuss 46 mot Valdemarsvik strax efter tolv. En dubbeldäckare, så vi satte oss högst upp längst fram (obviously, vart sitter man annars på en dubbeldäckare?). Det vill säga, efter att den ena av banditerna som hade satt sig där först flyttade på sig. Sen satt jag och spelade quizkampen med mamma hela vägen, samtidigt som jag hade ett samtal med Märtsoni. Mästare på multitasking, det är jag det. Vi fick skjuts av vår farbror från Valdemarsvik till Gryt, där deras lantställe ligger (där vi har firat typ de senaste fem påskarna, eller nåt sånt). Någon timme efter att vi kom dit var maten klar, och här snackar vi mycket mat. Vi var tolv personer i sällskapet (som inkluderade Gustav och Anna, våra kusiner som vi inte träffat på kanske två år), och det var massor med mat kvar när alla var mätta. Alltså fanns det mat kvar när Arvidsson-klanen hade ätit sig mätt. Undrar om det någonsin har hänt. Vi åt så mycket att hela sällskapet nästan rullade runt i huset. Men sen bestämde sig herrarna för att gå ut och gå ner maten, så man skulle orka efterrätt. Så det blev några stycken som masade sig ner till bryggan och runt en bit. När vi kom tillbaka började nästan alla bli sömniga, men det gick ju inte för sig. Nu var det ju dags för Leken, den som hör ihop med påsk i Gryt. Det är den där leken när man får en bokstav och så ska man hitta så många alternativ som möjligt inom några kategorier. Vi körde med länder, städer, kändisar och djur. Det är den här leken som ger upphov till den allra största majoriteten skratt som skrattas under påsk. Disskussionerna om ifall en fotbollsspelare på Ekerö på femtiotalet är en kändis eller inte som pågår en bra stund, de är så hysteriskt roliga att man skrattar så tårarna rinner. Årets största skratt upphävdes när ett lag försökte få igenom Osgiliath (Gondors huvudstad i Sagan om ringen) som stad, vårt lag försökte få igenom ohyra som djur (min idé, som jag faktiskt är lite stolt över) och när ett lag (vårt, igen) försökte övertyga de andra om att Onkel Tom är en kändis ("Men han är väl ändå inte döpt till Onkel, han måste ju heta Tom!" "Ja, men Onkel Tom är liksom hans artistnamn, det är så folk känner igen honom!"). Haha, sitter här och småskrattar när jag tänker på det. Efter Leken och efterrätt var alla så mätta och trötta, så vi ursäktade oss och gick över till det lilla huset där vi skulle bo över natten, bäddade och gick och lade oss. Sov, vaknade, åt frukost, packade in i bilen och åkte hem. Farfar följde med oss, han ska åka hem till sig imorgon. Här hemma har vi inte gjort något speciellt, mest tagit det lugnt och skött tvätten i tvättstugan.

 

Så det var den påsken, och nu är det bara en dag kvar tills vi åker till Paris. Och tills jag fyller år. Åh, vad jag längtar! Tyvärr fotade jag inget i Gryt, så det här långa inlägget får avslutas med en bild på kära farfar vid pianot, en syn som jag älskat sen jag var liten. Och en kyckling.