JAG står och VÄNTAR på bussen!! Har detta någonsin hänt? Jag är alltid den som springer med andan i halsen tvärsöver Söder Tull för att hinna med, inte den som redan sitter på bussen eller spårvagnen och tittar lite halvt medlidsamt och irriterat på den som hoppar på i sista sekund. Antar att det är sant. Mirakel händer faktiskt.

Anledningen till nämnda bussväntan är träning. Jag ska in i den kära kastburen och briljera idag igen. Lite seg sen igår, men det är bara att träna bort det. The philosophy of an athlete.

Nu har jag ingenting mer intressant att skriva om. Återkommer när jag har. Eller inte. Det blir en överraskning.