Lycka i att vara miserabel

Det blev bättre när jag kom till lektionen. Det var kul att spela igen och jag hittade ett bra rör. Så skönt att känna den där glädjen igen. Musik. När jag kom hem satt det där kvar, så kvällen blev faktiskt ganska skön, trots den kassa eftermiddagen. Jag började skriva i eftermiddags, och sen har jag fortsatt skriva nu under kvällen. Bara skriva. Det bara kom, utan att jag behövde tänka så mycket på det. Också väldigt skönt. Rubriken på inlägget är en rad från det jag har skrivit. Det var skönt att få ur sig allt. Sen fick jag tag på Casper nu på kvällen, så då blev jag på lite bättre humör också. Fast nu verkar han ha somnat, så jag ska väl också gå och lägga mig och lägga den här dåliga dagen bakom mig. Jag känner mig fortfarande lite känslomässigt skadad, om man kan säga så. Det låter dramatiskt, men alltid efter att jag har varit ledsen känner jag mig så ömtålig på något sätt, som om jag har en sjukdom som andra måste ta hänsyn till. Ha, patetiskt.
 
Jag orkar inte skriva på det ironiska och humoristiska sätt jag vanligtvis försöker skriva på, det går inte ihop att skriva så om man är ledsen. Jag har suttit och lyssnat på Nirvanas MTV Unplugged och skrivit nu på kvällen (väldigt mysigt), så det här inlägget får avslutas med en liten del ur det jag har skrivit.
 
"Det mulnade på
Sur över sociala förmågor
Tar upp gamla historier
Samma gamla hjulspår
Det är för djupt"
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lisflisan

Inget originellt.

RSS 2.0