Jesus dog och allt det där. Inga personliga tragedier i mitt liv alltså. Långfredagen är ju en kristen sorgedag. Jag kommer ihåg för några år sedan när jag fyllde år på långfredagen. Jag firade min födelsedag och all världens kristna sörjde. Snacka om timing.

 

Igår åkte jag som sagt ut till Blacka (ja vi har hört, vill komma till fortsättningen) och var med på ungdomsgruppen och sov hos Casper. Ungdomsgruppen bestod av en upplevelsevandring där man fick gå runt med en ögonbindel och uppleva Jesus sista dygn. Ganska coolt faktiskt. Och efter det gick vi hem till Casper där jag slocknade inom en timme. Imorse såg vi någon wierd-ass film om en massa olika livsöden vid olika tidpunkter. Den jag gillade mest handlade om några gamlingar som bröt sig ut från hemmet. Sån ska jag också bli när jag blir gammal. Sitta i gungstolen och sticka och prata om hur det var bättre förr, rymma från hemmet, sådana där typiska saker som gamlingar gör.

 

Nu har jag suttit här hemma och inte gjort ett skit sen typ halv två. Läst, virkat, ätit, halvlegat framför tv:n, börjat lägga pussel, lekt med sockerpasta (nån sorts ätbar, färgglad play-do) och tittat på mamma som står framför tv:n och gör pilates ("tänk dig att ditt bäcken är en skål med vatten som du för fram och tillbaka. Fraaam och tillbaaakaaa..."). Funderar på att börja på Sense and sensibility, och så måste jag ju ta en dusch också. Det blir bra det här. Eller inte. Jag får väl se. Livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer.