Jag har sagt det förut och jag säger det igen: no blog material here. Men jag har ju redan satt reglerna, så det spelar ingen roll.
Skolan dödar mig. Och alla andra. Om några veckor kommer det vara en stor grupp lik som går ut ur skolan. Tänk The Walking Dead liksom. Har för mycket prov och uppsatser för att tänka på det. Men nu börjar jag se ljuset i tunneln i alla fall. Har räknat ner och prickat av dagar och uppgifter i fem veckor redan. Och nu börjar det tunnas ut.
Annars är det som det brukar. Maj när allting händer. Igår var det invigning av Framtidsland, konfirmation av mina småfjösar och dansföreställningar. På samma dag. Och idag var det dags för nästa konfirmation. Kul har det varit, men minst sagt stressigt. Kändes som att befinna sig i tre olika världar på en och samma dag.
Jag och Viktor är still going strong. "Firar" sex månader på torsdag, i bästa fall med ett skypesamtal. Men det får vara så. Jag var uppe i Hudik förra helgen, och nästa gång vi ses blir nationaldagshelgen. Det finns stunder när distansen är skitjobbig, men jag blir bättre och bättre på att hantera det. Så något positivt i alla fall. Längtar till sommaren, när vi ska fira midsommar, gå på Bråvalla och bara spendera tid tillsammans.
Här skulle jag inte ha något emot att vara just nu, gärna tillsammans med Viktor..
Nej, jag är inget bra bloggmaterial. Får mina inspo-ryck, när jag bloggar ett tag, sen tröttnar jag och slutar. Men nu fick jag ett ryck igen. So I figured: why not?
Ska väl dra en snabb update på vad som hänt de senaste nio månaderna:
Jag har gjort slut med min första pojkvän, vilket var jobbigt just då, men nu är jag bara glad att jag gjorde det.
Jag har haft vääärldens roligaste sommarjobb, på Löfstad slott utanför stan.
Jag har gjort en rundresa i Danmark med min familj. Kul att äntligen få se Danmark!
Min familj har tagit emot Ricardo, en utbytesstudent från Brasilien. Det är jättekul att ha fått en bror!
Jag har börjat tvåan på gymnasiet.
Jag har genomgått lite personliga trauman, som jag har klarat mig igenom. Jag lärde mig mycket, men jag hoppas att jag slipper något liknande väääldigt länge.
Jag har gjort en resa till Taizé, ett kloster i Frankrike. Det var underbaraste veckan på länge, precis vad jag behövde.
Jag har träffat min nuvarande pojkvän, Viktor. Vi träffades faktiskt i Taizé, rolig historia, ska dra den någon gång (dokumentera för framtida generationer menar jag). Dessvärre bor han i Hudiksvall, vilket är 46 mil norr om Norrköping.
Löfstad slott där jag jobbade i somras
Min arbetsuniform. Ja, det kändes som att befinna sig i 1800-talet.
En utsiktsbild från Köpenhamn :)
Normala syskonen var det ja...
Underbara Taizé! Jag kommer berätta om det också i ett annat inlägg.
Jag och Viktor aka världens finaste.
Så, här är det. En snabbresumé av de senaste nio månaderna i mitt liv. Jag återkommer snart!
Just det, jag hade en blogg ja... Well well, jag tror vi alla kan komma överens om att blogguppdatering inte är min starka sida. Jag skriver när jag har lust, jag vill inte tvinga mig själv att göra något frivilligt som jag inte tycker är kul. Funderar på att starta en bokblogg istället/också. Jag har nästan lättare att prata och skriva om böcker än "my everyday life". Dessutom är det nog enklare att skriva om man har ett tema på bloggen. Men jag får väl se, jag kanske behåller båda och skriver här lite då och då, om sånt som inte platsar i en bokblogg. Det är just det jag gillar med själva bloggformatet, det ger en möjlighet att enkelt föreviga ögonblick i livet som man annars lätt glömmer, samtidigt som man delar med sig av händelser i sin vardag.
På tal om ingenting: igår såg jag världens underbaraste film. The perks of being a wallflower har förevigt etsat sig fast i mitt hjärta. Jag älskar den, så sjukt underbar och fantastisk! Jag har suttit och letat idag för att hitta boken på biblioteket, i bokhandlar eller på nätet. Hittade billiga pocketexemplar på Adlibris och Bokia, så ska försöka beställa hem den så snart som möjligt.
Japp. Valborg år 2013 firas av familjen Arvidsson i soffan av en sjuk mamma, en hypokondrisk lillasyster, en någorlunda normal pappa som fortfarande är förundrad över det underliga öl han drack för en halvtimme sen. Och jag. Framför en dokumentär om HBT-personer all around the world. Låter kul va? Viking Line har svårt att mäta sig. Men jag ska faktiskt ut snart och se på en majbrasa. Det är ju trots allt bara valborg en gång om året. Och nu har ju regnet faktiskt slutat, så det kanske till och med går att få fyr på en brasa nu. Får väl hoppas.
Btw, Casper har fått mig att bli helt beroende av Game of Thrones. Det är så sjukt spännande, jag kan knappt slita mig från det. Just nu har jag precis sett avsnitt 8 i säsong 2, när Stannis Baratheon snart är i King's Landing och Theon Greyjoy har tagit Winterfell. Ska nog se ett till avsnitt när jag kommer hem från brasan. Och på tal om Game of Thrones, den här bilden gjorde min vecka när jag hittade den igår. Hahaha, jag döör!
Va? Vad är det där? Det där som lyser? Är det solen som man har hört så mycket om men sett så lite av?
Ååh vad skönt att solen är framme! För första gången på året kan jag använda vårjackan och Conversen här hemma i Svedala utan att frysa ihjäl, vilket nästan väger upp det faktum att det är söndag idag. Vi har muntliga nationella i svenska imorgon, alltså ska vi hålla tal inför halva klassen. Mitt övningstal gick så bra, så jag tror inte jag kommer kunna toppa det. Men jag får väl hoppas. Det är ju i alla fall schemabrytande, så det är ganska skönt att vi inte kommer ha några andra lektioner på hela dagen. Det är faktiskt en ganska bra vecka i antågande, med konsert på tisdag, ungdomsgrupp, dans och en massa roliga saker. :)
Just nu är jag på väg hem från träningen. Sista träningen i hallen, vilket är lite sorgligt, men det roliga är att vi snart ska ut på Borgsmo, så då får jag kasta ute igen! Det är alltid lika spännande att komma ut efter en innesäsong och se om man har tappat eller förbättrat.
Oj, déja vú! Jag går förbi samma ställe som jag drömde om i natt! Väldigt konstig känsla måste jag säga...
I alla fall, här kommer två bilder som jag tog för några minuter sedan. Norrpan är trots allt ganska fint ibland.
Och just det, jag har inte skrivit om Paris än. Problemet är att jag har alla bilder på mobilen och när jag försökte ladda över dem igår pajade den. Men det kommer snart, måste bara våga koppla mobilen till datorn igen...
Okej jag erkänner, jag gillar faktiskt de här små frågegrejerna. Som en mall för ett blogginlägg, vem vill inte ha det liksom? Jag vill i alla fall. Så här kommer en till.
5 saker jag inte vill vara utan: (Casper gills inte här, han är ju ingen sak. Men honom vill jag inte heller vara utan)
Iphone
Piano, klarinett, musik överhuvudtaget
Böcker
Lingonsylt
Kaviar
5 filmer jag tycker är bra:
Pride and prejudice
Miss Marple (ingen direkt film, men serien är fortfarande bra)
Star wars-filmerna
Lord of the Rings – triologin
Apollo 13
5 maträtter jag älskar:
Sushi
Moules frites (musslor med pommes frites)
Mozzarella- och tomatsallad (om det nu gills som en maträtt)
Tapas
All kinamat
5 städer som jag besökt och vill besöka igen:
Paris
Washington D C
Berlin
Valletta
Monaco
5 saker jag vill göra:
Bo i Paris och lära mig franska ordentligt
Lära mig kinesiska
Bo i en riktigt stor stad, t ex Hong Kong eller New York
Utbilda mig till flygledare (just nu i alla fall, haha)
Dyka mer. Dykcertet från Filippinerna ligger i plånboken och samlar damm tyvärr.
5 saker jag ogillar:
Dåliga betyg (vem gör inte det?)
Oärliga människor
Att cykla när det ligger en massa grus kvar från vintern. Det är så lätt att sladda då, och det tycker jag inte alls om.
Ååh, vad skönt! Mobilen är helt återställd till normalt läge, skön träning gjord och lunch äten. Den här dagen har bara blivit bättre. Nu ska jag och duschen ha ett litet rendez-vous, sen ska jag nog dra med mig ner på stan och köpa lite nyttigheter för själen. Tycker jag är värd lite godis nu när jag har genomlevt detta känslomässiga trauma och dessutom tränat. Och Märtsoni är skyldig mig pengar också. Som sagt, det blir bara bättre och bättre.
Bara därför ska jag bjuda på lite mer låtar. Jag var ovanligt sen med att skaffa spotify (laddade ner det för några veckor sedan), men det tar jag igen nu. På spotify kan man nämligen hitta alla Nirvanas inspelningar, så jag har mycket att lyssna igenom. Tyvärr har jag fastnat på MTV Unplugged just nu, den är så jäkla underbar! Funderar också på att beställa hem några av deras liveinspelningar från cdon, det är lite närmare än bara albumet i alla fall. Men bara därför kommer två andra låtar här. En från Courtney Love (Kurt Cobains fru) som jag har fastnat för och en av Maria Mena, som var på Skavlan igår (och som jag också fastnade för). Ja, jag vet att jag har blandad musiksmak. Och då har vi inte ens kommit till den andra extremsidan. Ska ta fram lite andra låtar ur en helt annan genre som jag gillar någon gång.
Godmorgon, godmoooorgooon! Allt väl? Jag hade jättekonstiga drömmar, men humöret blev bättre när jag hade vaknat. Jag ska ner och lämna in mobilen på reparation, förhoppningsvis kan de fixa så att det jag har på mobilen sparas, annars vet jag inte vad jag ska göra. Gråta, skrika och förbanna den teknologiska utvecklingen kanske. Efter det ska jag, pappa och Märtsoni iväg till den kära arenan och köra ett gympass. Och i eftermiddag ska jag öva klarinett, pluggeliplugga och slappelislappa. Om någon undrar.
Nej, nu ska jag gå och spela piano och må lite bättre. Jag gjorde ett litet Nirvana-medley på piano igår, så jag tänkte jobba lite på övergångarna idag. Åh vad jag älskar Nirvana! Bara för det (och för att det är väldigt lätt att ta upp bloggen och lyssna på dem när jag inte hittar klippen på youtube senare) visar jag två av mina favoriter från MTV Unplugged-albumet (som de inte har skrivit själva, det är covers på låtar av andra band). Underbara är vad de är!
Det blev bättre när jag kom till lektionen. Det var kul att spela igen och jag hittade ett bra rör. Så skönt att känna den där glädjen igen. Musik. När jag kom hem satt det där kvar, så kvällen blev faktiskt ganska skön, trots den kassa eftermiddagen. Jag började skriva i eftermiddags, och sen har jag fortsatt skriva nu under kvällen. Bara skriva. Det bara kom, utan att jag behövde tänka så mycket på det. Också väldigt skönt. Rubriken på inlägget är en rad från det jag har skrivit. Det var skönt att få ur sig allt. Sen fick jag tag på Casper nu på kvällen, så då blev jag på lite bättre humör också. Fast nu verkar han ha somnat, så jag ska väl också gå och lägga mig och lägga den här dåliga dagen bakom mig. Jag känner mig fortfarande lite känslomässigt skadad, om man kan säga så. Det låter dramatiskt, men alltid efter att jag har varit ledsen känner jag mig så ömtålig på något sätt, som om jag har en sjukdom som andra måste ta hänsyn till. Ha, patetiskt.
Jag orkar inte skriva på det ironiska och humoristiska sätt jag vanligtvis försöker skriva på, det går inte ihop att skriva så om man är ledsen. Jag har suttit och lyssnat på Nirvanas MTV Unplugged och skrivit nu på kvällen (väldigt mysigt), så det här inlägget får avslutas med en liten del ur det jag har skrivit.
Just som det gick så bra så gick allt åt skogen. Fånen har fastnat i återställningsläge, så nu verkar det som att jag kommer behöva återställa den, vilket innebär att alla appar, all musik och allt annat kommer försvinna. Och nu insåg jag precis att då kommer alla sms från Casper också försvinna. Faan, kan det gå sämre? I och för sig har det redan gjort det, men det är inget jag vill skriva här där vem som helst kan se det, även om ingen ändå hittar hit. Jag kan nog komma ihåg vad som har lätt för att göra mig ledsen nu.
Jag höll på att ladda över Paris-bilder från mobilen till datorn, och då hakade mobilen upp sig. Så det blir inga bilder. Hade de ändå på något sätt lyckats fly över till datorn hade jag varit på för dåligt humör för att kunna skriva om något så underbart som Paris. Nej, nu ska jag gå och skrika i en kudde eller nåt, eller gå ut i regnet och gråta lite. Jag har klarinett sen, så jag får väl försöka bli på lite bättre humör så det inte går helt åt helvete.
Jag ber inte så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har bloggat. Jag har haft viktigare saker för mig. Typ sett Paris. Men eftersom jag började blogga igen för att jag ville dokumentera mitt liv "för framtida generationer" så borde jag ju faktiskt dokumentera lite i nämnda blogg. Men jag tänker inte tvinga mig själv till det, så jag bloggar när jag har lust.
Det här blir bara ett kort inlägg, jag måste sova. Vi har språksociologiprov imorgon, så jag måste läsa sidorna inför det. Och sova. Och läsa. Och sova. Det är bäst att jag tar itu med det nu. Dessutom sitter jag och pratar med Casper samtidigt som jag skriver det här, och det är lite svårt att koncentrera sig på båda samtidigt. Jag, en bra flickvän? Skulle inte tro det. Eller jo, för jag är awesome.
Här kommer en bild från Paris och ett av alla Nirvana- och Kurt Cobain-klipp som jag har nördat de senaste dagarna. En av mitt livs största sorger och besvikelser i mitt liv just nu är att jag inte levde under Nirvanas karriär, så jag kunde gå på en av deras konserter. Livet är hårt och orättvist. Life's a bitch, then you die. Jag började faktiskt på en ny Nirvana-cover ikväll, av Love Buzz. Jag fick idén på träningen, så jag var tvungen att prova när jag kom hem. Och eftersom jag är awesome (tål att upprepas) så blev den ganska bra.
Eller inte. April april! Jag passar inte som modebloggare, har aldrig haft något större intresse för kläder, så jag skulle bli en usel modebloggare. Jag har inte gjort något aprilskämt idag, så jag måste ju ta chansen. Märtsoni och jag gjorde ett legendariskt för några år sedan. Vi gömde pappas rakhyvel och lade en lapp där den brukar ligga. På lappen stod det t ex "kolla på soffbordet", där det såklart låg en ny lapp som sade att han skulle leta någon annanstans. Så fortsatte det med cirka tretton lappar till, så pappa rusade igenom hela huset med raklödder i halva ansiktet. Haha, det tyckte vi var jättekul.
Idag har jag gjort en massa saker. Lärt mig rensa avloppet, faktiskt rensat avloppet (som jag är väldigt stolt över), städat badrummet tillsammans med Märtsoni, haft födelsedagslunch här hemma, köpt strumpbyxor och så kommer Frall och Gustav hit om en kvart ungefär. Och så ska jag packa ikväll också. Det blir en hel del. Men det är bara kul, för imorgon fyller jag år och åker till Paris! Åh vad det ska bli kul!
Nej, nu ska jag gå och plocka undan lite i ungdomsrummet så man kommer in där. Frall kommer väl få ta bäddsoffan därinne i natt, så då är det ju bra om det finns lite utrymme där. Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med en bild, men det verkar krångla, så jag orkar inte bråka med det. Det får bli ett tråkigt inlägg utan bild.
Jag skrev det här inlägget den 1:a, men av någon anledning publicerades det inte. Tyckte det var onödigt att kasta bort ett helt inlägg, så jag publicerar det nu istället. Är det någon som är missnöjd så kan de inte ringa in på något nummer och klaga.
Just det, jag har en blogg. Den hade jag glömt bort... Nej, sanningen att säga så hade jag ingen blogglust, så jag sket i att blogga. Jag tänker inte tvinga mig till att blogga när jag inte vill, min inkomst beror ju trots allt inte på bloggen.
I alla fall. Igår hoppade jag och Märtsoni på expressbuss 46 mot Valdemarsvik strax efter tolv. En dubbeldäckare, så vi satte oss högst upp längst fram (obviously, vart sitter man annars på en dubbeldäckare?). Det vill säga, efter att den ena av banditerna som hade satt sig där först flyttade på sig. Sen satt jag och spelade quizkampen med mamma hela vägen, samtidigt som jag hade ett samtal med Märtsoni. Mästare på multitasking, det är jag det. Vi fick skjuts av vår farbror från Valdemarsvik till Gryt, där deras lantställe ligger (där vi har firat typ de senaste fem påskarna, eller nåt sånt). Någon timme efter att vi kom dit var maten klar, och här snackar vi mycket mat. Vi var tolv personer i sällskapet (som inkluderade Gustav och Anna, våra kusiner som vi inte träffat på kanske två år), och det var massor med mat kvar när alla var mätta. Alltså fanns det mat kvar när Arvidsson-klanen hade ätit sig mätt. Undrar om det någonsin har hänt. Vi åt så mycket att hela sällskapet nästan rullade runt i huset. Men sen bestämde sig herrarna för att gå ut och gå ner maten, så man skulle orka efterrätt. Så det blev några stycken som masade sig ner till bryggan och runt en bit. När vi kom tillbaka började nästan alla bli sömniga, men det gick ju inte för sig. Nu var det ju dags för Leken, den som hör ihop med påsk i Gryt. Det är den där leken när man får en bokstav och så ska man hitta så många alternativ som möjligt inom några kategorier. Vi körde med länder, städer, kändisar och djur. Det är den här leken som ger upphov till den allra största majoriteten skratt som skrattas under påsk. Disskussionerna om ifall en fotbollsspelare på Ekerö på femtiotalet är en kändis eller inte som pågår en bra stund, de är så hysteriskt roliga att man skrattar så tårarna rinner. Årets största skratt upphävdes när ett lag försökte få igenom Osgiliath (Gondors huvudstad i Sagan om ringen) som stad, vårt lag försökte få igenom ohyra som djur (min idé, som jag faktiskt är lite stolt över) och när ett lag (vårt, igen) försökte övertyga de andra om att Onkel Tom är en kändis ("Men han är väl ändå inte döpt till Onkel, han måste ju heta Tom!" "Ja, men Onkel Tom är liksom hans artistnamn, det är så folk känner igen honom!"). Haha, sitter här och småskrattar när jag tänker på det. Efter Leken och efterrätt var alla så mätta och trötta, så vi ursäktade oss och gick över till det lilla huset där vi skulle bo över natten, bäddade och gick och lade oss. Sov, vaknade, åt frukost, packade in i bilen och åkte hem. Farfar följde med oss, han ska åka hem till sig imorgon. Här hemma har vi inte gjort något speciellt, mest tagit det lugnt och skött tvätten i tvättstugan.
Så det var den påsken, och nu är det bara en dag kvar tills vi åker till Paris. Och tills jag fyller år. Åh, vad jag längtar! Tyvärr fotade jag inget i Gryt, så det här långa inlägget får avslutas med en bild på kära farfar vid pianot, en syn som jag älskat sen jag var liten. Och en kyckling.
Jesus dog och allt det där. Inga personliga tragedier i mitt liv alltså. Långfredagen är ju en kristen sorgedag. Jag kommer ihåg för några år sedan när jag fyllde år på långfredagen. Jag firade min födelsedag och all världens kristna sörjde. Snacka om timing.
Igår åkte jag som sagt ut till Blacka (ja vi har hört, vill komma till fortsättningen) och var med på ungdomsgruppen och sov hos Casper. Ungdomsgruppen bestod av en upplevelsevandring där man fick gå runt med en ögonbindel och uppleva Jesus sista dygn. Ganska coolt faktiskt. Och efter det gick vi hem till Casper där jag slocknade inom en timme. Imorse såg vi någon wierd-ass film om en massa olika livsöden vid olika tidpunkter. Den jag gillade mest handlade om några gamlingar som bröt sig ut från hemmet. Sån ska jag också bli när jag blir gammal. Sitta i gungstolen och sticka och prata om hur det var bättre förr, rymma från hemmet, sådana där typiska saker som gamlingar gör.
Nu har jag suttit här hemma och inte gjort ett skit sen typ halv två. Läst, virkat, ätit, halvlegat framför tv:n, börjat lägga pussel, lekt med sockerpasta (nån sorts ätbar, färgglad play-do) och tittat på mamma som står framför tv:n och gör pilates ("tänk dig att ditt bäcken är en skål med vatten som du för fram och tillbaka. Fraaam och tillbaaakaaa..."). Funderar på att börja på Sense and sensibility, och så måste jag ju ta en dusch också. Det blir bra det här. Eller inte. Jag får väl se. Livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer.
Längtar till Paris. Kan inte bärga mig tills jag får komma ombord på ett plan igen, har alltid varit himla fascinerad av flygplan.
Skärtorsdagen aka Knivarnas dag. Snacka om brutalitet i kalendern. Sista dagen i skolan innan påsklovet. Åh vad skööönt! Sista lektionen idag var jag inte direkt någon mönsterelev, min hjärna hade redan gått på lov. Efter skolan stack jag hem i ilfart, kastade i mig lunchen, bytte om till träningskläder och stack till tandläkaren. Därifrån sprang jag ner till Söder Tull och tog spånkan till skolan för dodgeballträning (som faktiskt gick oväntat bra, det kanske finns en yttepytteliten möjlighet att jag inte skämmer ut mig totalt i alla fall). Och därifrån spånkan hem för att duscha och byta om, äta något och sen ta mig ner till Söder Tull för att ta bussen ut till Casper. Och just nu sitter jag på nämnda buss. Vadå stressig dag?
Ikväll är det ungdomsgrupp ute i Blacka, och sen ska jag sova hos Casper. Ser fram emot att få träffa honom igen, jag har saknat min lilla idiot.
Träningen gick väl sådär. Alltid något. Har ju dodgeballträning imorgon, som jag börjar bli nervös för. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har gått med på att skämma ut mig inför Norrköpings alla kommunala gymnasieskolor. Och i ettan dessutom. Två år kvar att känna skammen. Jag kommer behöva emigrera till Australien. Någon liten ort mitt ute i den australiska öknen med löjligt många vokaler i ortsnamnet. Bra plan tycker jag.
Och nu till the big event of the day: JAG HITTADE NOTERNA TILL SKINNY LOVE!! Ååh, nu känns det bra. Livet flyter.
Fullmåne ikväll. Hoppas jag kan sova. Vissa säger sig ju bli påverkade när det är fullmåne, att de sover sämre då. Ingenting jag har märkt av.
Godnatt framtida jag, sov gott eller vad du nu ska göra nu. Men jag ska i alla fall sova.
JAG står och VÄNTAR på bussen!! Har detta någonsin hänt? Jag är alltid den som springer med andan i halsen tvärsöver Söder Tull för att hinna med, inte den som redan sitter på bussen eller spårvagnen och tittar lite halvt medlidsamt och irriterat på den som hoppar på i sista sekund. Antar att det är sant. Mirakel händer faktiskt.
Anledningen till nämnda bussväntan är träning. Jag ska in i den kära kastburen och briljera idag igen. Lite seg sen igår, men det är bara att träna bort det. The philosophy of an athlete.
Nu har jag ingenting mer intressant att skriva om. Återkommer när jag har. Eller inte. Det blir en överraskning.
Snabb update, så framtida jag inte tror att jag har dött... Fysikprov idag, kändes ganska bra, förutom de två sista uppgifterna som lekte med min hjärnas oförmåga att förstå dem. Jag köpte lunch på Subway, eftersom jag tyckte jag var värd det (och hade pengar i matbudgeten). När jag kom hem lade jag mig i soffan och sov (drömde att Märtsoni kittlade mig och jag skrattade, om någon undrade). Och så träning på kvällen. Ganska skön dag.
Det här blev ett sånt där desperat inlägg från en desperat bloggare som har dåligt samvete för att hen inte har bloggat på en heeeel dag, men då får det väl vara det. Jag orkar inte skriva något mer avancerat, jag kommer ändå sova om cirka 1 minut och 26 sekunder. Här kommer en bild på 250-bitarspusslet jag lade under eftermiddagen. Som en chef.
Nu är det nattinatti för Lisan-Flisan (mammas smeknamn på mig från när jag var liten), trött som hon är. Och imorgon ringer klockan i vanlig tid - trots att vi har hemstudiedag - eftersom vi har mattelektion halv tio och sedan fysikprov. Halv sju är kanske lite tidigt, men jag hoppas hinna gå igenom fysiken en sista gång innan provet. Usch, fysikprov är inte min favorit. Men det är bara det kvar, sen går nog min hjärna in i påsklovsmode. Inga fler stora uppgifter den här veckan. Smart av lärarna tycker jag, att inte lägga så många uppgifter veckan innan lovet, när alla redan har tagit lov i fantasin.
Nej nu får jag snart kramp i underarmen av att hålla mobilen uppe (jag håller den med ena lillfingret under, så jag blir lite trött i underarmen efter ett tag), så nu börjar det bli dags att sova. (Om inte annat sover jag ofrivilligt om några minuter; ögonlocken har blivit besvärande tunga.) Godnatt! Sov sött, vakna blött som farfar brukar säga.
Lisa, 18 glada vårar, bor i lilla Norrpan (Norrköping). Älskar Kalles kaviar, lakrits, lingonsylt, att läsa och min fina pojkvän. Avskyr stenar i skorna, kalla fingrar och slutprov. Barnslig och tycker om att skratta, lever efter devisen "man har inte roligare än man gör sig".
