Just det, jag har en blogg. Den hade jag glömt bort... Nej, sanningen att säga så hade jag ingen blogglust, så jag sket i att blogga. Jag tänker inte tvinga mig till att blogga när jag inte vill, min inkomst beror ju trots allt inte på bloggen.

 

I alla fall. Igår hoppade jag och Märtsoni på expressbuss 46 mot Valdemarsvik strax efter tolv. En dubbeldäckare, så vi satte oss högst upp längst fram (obviously, vart sitter man annars på en dubbeldäckare?). Det vill säga, efter att den ena av banditerna som hade satt sig där först flyttade på sig. Sen satt jag och spelade quizkampen med mamma hela vägen, samtidigt som jag hade ett samtal med Märtsoni. Mästare på multitasking, det är jag det. Vi fick skjuts av vår farbror från Valdemarsvik till Gryt, där deras lantställe ligger (där vi har firat typ de senaste fem påskarna, eller nåt sånt). Någon timme efter att vi kom dit var maten klar, och här snackar vi mycket mat. Vi var tolv personer i sällskapet (som inkluderade Gustav och Anna, våra kusiner som vi inte träffat på kanske två år), och det var massor med mat kvar när alla var mätta. Alltså fanns det mat kvar när Arvidsson-klanen hade ätit sig mätt. Undrar om det någonsin har hänt. Vi åt så mycket att hela sällskapet nästan rullade runt i huset. Men sen bestämde sig herrarna för att gå ut och gå ner maten, så man skulle orka efterrätt. Så det blev några stycken som masade sig ner till bryggan och runt en bit. När vi kom tillbaka började nästan alla bli sömniga, men det gick ju inte för sig. Nu var det ju dags för Leken, den som hör ihop med påsk i Gryt. Det är den där leken när man får en bokstav och så ska man hitta så många alternativ som möjligt inom några kategorier. Vi körde med länder, städer, kändisar och djur. Det är den här leken som ger upphov till den allra största majoriteten skratt som skrattas under påsk. Disskussionerna om ifall en fotbollsspelare på Ekerö på femtiotalet är en kändis eller inte som pågår en bra stund, de är så hysteriskt roliga att man skrattar så tårarna rinner. Årets största skratt upphävdes när ett lag försökte få igenom Osgiliath (Gondors huvudstad i Sagan om ringen) som stad, vårt lag försökte få igenom ohyra som djur (min idé, som jag faktiskt är lite stolt över) och när ett lag (vårt, igen) försökte övertyga de andra om att Onkel Tom är en kändis ("Men han är väl ändå inte döpt till Onkel, han måste ju heta Tom!" "Ja, men Onkel Tom är liksom hans artistnamn, det är så folk känner igen honom!"). Haha, sitter här och småskrattar när jag tänker på det. Efter Leken och efterrätt var alla så mätta och trötta, så vi ursäktade oss och gick över till det lilla huset där vi skulle bo över natten, bäddade och gick och lade oss. Sov, vaknade, åt frukost, packade in i bilen och åkte hem. Farfar följde med oss, han ska åka hem till sig imorgon. Här hemma har vi inte gjort något speciellt, mest tagit det lugnt och skött tvätten i tvättstugan.

 

Så det var den påsken, och nu är det bara en dag kvar tills vi åker till Paris. Och tills jag fyller år. Åh, vad jag längtar! Tyvärr fotade jag inget i Gryt, så det här långa inlägget får avslutas med en bild på kära farfar vid pianot, en syn som jag älskat sen jag var liten. Och en kyckling.