Här skiner solen från en klarblå himmel, så jag och mamma ska gå ut och promenera igen. Pappa kom hem i natt, men han stack ut på golfbanan imorse, så jag och mamma är ensamma igen. Min j*dra huvudvärk vägrar släppa, så mamma tyckte att jag skulle gå ut och gå istället för träningen i eftermiddag. Det får vi se ur det blir. Jag är bara så trött på att ha ont i huvudet, men pappa skulle känna lite på nacken (det kan tydligen ha med huvudvärk att göra, det borde han veta eftersom han är naprapat) och då kanske det blir bättre (hoppas, hoppas, hoppas).

Nu äntligen tidsinställer jag ett inlägg i "Ur Lisas bokhylla". Håll utkik här vid tvåtiden! :)

Idag är det två veckor sedan en av mina skolkompisar gick bort. Hon drabbades av akut sjukdom, och hennes liv gick inte att rädda. Dagarna efter händelsen kommer jag aldrig glömma, det var både fint och hemskt på samma gång. Alla blev plötsligt så tajta, och medvetna om vad det är som verkligen betyder något, nämligen familj och vänner. Alla blev medvetna om hur viktigt det är att låta de man tycker om veta det, för helt plötsligt kan det vara så att de inte hör.

Det viktigaste jag har lärt mig av det här är att värna om de man älskar och låta de veta det. Helt plötsligt kan allt förändras.