Är vi människor helt galna??? Vi mördar varandra, förstör vår planet osv osv... Nu tror ni antagligen att det här inlägget kommer handla om hur fel krig och klimatförstöringar är. Det är såklart helt fel, men det är inte det som det här inlägget kommer att handla om. Det är om att vi ska flytta.

Jag och min familj ska flytta från ett hus på landet till en jättefin lägenhet mitt i centrum i stan. Det är verkligen en jättefin lägenhet, jag tycker det ska bli kul att flytta dit. Jag har ingenting emot att flytta dit. Vad jag har något emot (massor) är att flytta ifrån huset. Jag vet att det ingår att flytta ifrån vårt hus, att det är en paketlösning. Men det gör ändå så j***a ont. Inte fysiskt, men psykiskt. Jag är 13 år, och jag har bott här hela mitt liv. Här har jag skrattat, gråtit, lekt, bråkat, sovit, lidit; allting! Hela mitt liv har det här huset alltid varit hemma. Alltid. Och nu ska vi flytta.

Gud, nu börjar jag nästan gråta, det är väldigt nära. Men jag fortsätter. Jag är inte klar. Inte på långa vägar. Jag behöver få ur mig det här. Tror jag.

Det är ju inte så farligt att flytta, det är ju många som gör det mer än tio gånger under sin barndom. MEN JAG HAR ALDRIG GJORT DET! Därför är det så nytt och skrämmande. Jag känner det här huset utan och innan. Jag har ju fasen bott här i 13 år.

Blev tvungen att ta en paus och lägga patiens på datorn. Det här är nästan mer än jag klarar av just nu. Jag är så himla trött, skolan börjar imorgon och likaså gör alla aktiviteter. Ibland känner man sig så himla stressad. Jag gör det inte nu (jag har hunnit varva ner nu på lovet), men tror att jag kommer göra det ganska snart. Jag tar på mig alldeles för mkt att göra. Och har så gjort ganska länge (ett antal år). Men ska försöka att bli bättre på det. Nu börjar jag komma bort från ämnet. Men vad jag undrar är: Är det någon därute som har flyttat och kan ge mig lite tips? Hur var det? Hur kändes det? Var det jobbigt? Alla sådana där frågor. Snälla, hjälp mig! Jag vet att jag kommer klara det här på ngt sätt. Men just nu vet jag inte hur. Jag behöver hjälp.


      Fan, vad jag älskar det här!!! (Ursäkta svordomen)

Kram från Lisa, för sentimental för mitt eget bästa